#
Åker ner och börjar jobba igen första veckan i juni och blir kvar tills i Augusti. (förutom veckan då jag är på Kos!)
Ska bli skönt att komma ner igen, har ju varit hemma lite nu.
Vi kom fram till att jag ska fortsätta träna för henne även om jag inte längre har någon häst. Ska låna någon av hennes och rida lektioner på, har ju ridit hennes hästar förut, men aldrig ridit lektion på någon av dom.
Det blir nog roligt eller åtminstonde lärorikt.
Blir bra för mig att hinna ta mig en funderare också hur jag vill göra med hästarna framöver.
#
Sålde min sadel idag och fick in bra med pengar för den, sen fyller jag år
och till helgen ska jag iväg och hälsa på världens finaste Zeleia!!
#
Ultraljudet idag visade en dräktig Zeleia!!! (AI. seminerad med Lingh)
Underbart!
Detta firade jag med att tappa min mobil så den gick sönder, tur jag fyller år nästa vecka.
#
En lycklig Zeleia!
Jag hittade verkligen rätt hem åt dig, det gör allt lite lättare..
#
Träning för Peter 2008.
Bästa tiden hade jag och Zeleia i Kungsbacka hos Peter!
Träning för Anita 2007.
Tävling Ås 2007.
Det är jobbigt att tänka tillbaka på saker jag och Zeleia varit med om.
Vårat första år var katastrof och det är inget jag ser tillbaka på med speciellt mycket glädje.
Fick henne aldrig genom kroppen, utan hon var bara stark och sprang runt med mig.
2008 började det släppa, ville prova något nytt.
Bytte tränare, vilket absolut inte bara var positivt!
Tog mig i kragen och sökte jobb hos Peter, veckan efter flyttade jag och Zeleia100 mil, men det är det bästa jag gjort!
Det tog 2 träningar för Peter och Zeleia var loss och väntade på mig.
Plötsligt fungerade bytena jag traglat i 2 år utan problem, tänk vad lite nya övningar kan göra..
Sen blev det bara bättre och bättre och jag insåg verkligen
vilken fantastisk liten häst jag hade!
Tyvärr blev vistelsen hos Peter inte speciellt lång då han var tvungen att lägga sin
verksamhet på "is", men vad jag lärde mig mycket!
Peter ville att jag och Zeleia skulle fortsätta utvecklas och gjorde allt för att hitta
ett nytt ställe för oss att vara på.
Vips hade jag fått jobb hos Adriana och Minna, men det skriver jag om en annan gång.
Jag önskar att jag och Zeleia hade fått mer tid. Att vi fått fortsätta utveckas tillsammans.
Men man kan inte få allt här i livet och jag är glad för den tid vi fick och för allt hon lärde mig.
Den här förlusten är svårare än de andra, för den här gången visste jag
verkligen vad jag hade när jag förlorade det.
Ingen kan någonsin ta Zeleias plats.
Samtidigt vet jag att hon har det så bra i sitt nya hem och nu väntar vi med spänning på nästa ultraljud!
#
Tur ingen mer än mamma såg mig.
(ridandes i mjukisbyxor, ballerinaskor o solbrillor. hjälmen glömde jag tydligen också)
Bjuder på en bild;
