nadjaeliason

Ibland när det händer saker som får en att må dåligt så skjuter man undan dem långt in i sig själv för att slippa känna.

När man sedan försöker öppna sig och prata om det så blir man antingen som en soldat som vaktar muren med korta svar och mothugg eller så byter man samtalsämne.

Ibland kommer man i en position där man tvingas prata och tänka på det ordentligt
och då kan tycket på muren man byggt upp bli för högt.
och det gör ont, i bröstet och i hela kroppen.
Man kan klara det tycket ett par gånger, men slutligen måste sorgen komma ut..